I dag motinerar jag mina nerver. I morgon är det nämligen dags för mitt nya liv. Det är då jag ska opereras.

Jag vaknade tidigt i morse. Jag bestämde mig för att åka till affären för att handla varor till en maträtt som jag nu har gjort och fryst in. Förberedelser delux. Jag ska packa, tvätta, städa, träna, duscha med descutan, bädda rent, ta fragminspruta. Sedan lär jag nog sova gott.

Sedan den 2 januari har jag gått ner 11 kg med flytande kost.

Jag räknar ner dagarna. Det är 9 dagar kvar till operation. Får en klump i magen bara jag tänker på det.

Hitills i dag har jag haft en fotvårdskund. Efter det tog jag mina samlade petflaskor och pantade dem. Jag vill ha det så rent som möjligt så att jag slipper tänka på det när jag är sjukskriven.

Jag passade även på att handla lite nödvändiga saker som hygienartiklar. Det blev även en sväng förbi barnmaten för ovanlighetens skull. De säger nämligen att man 1 veckan efter operation kan äta barnmatsfruktpurè och 2 veckan barnmat (från 8 månader). Så jag köpte mig två burkar. Hehe!

Jag ska nog även göra lite matlådor att frysa in.

Jag ska läggas in för operation den 28 januari. Dagen börjar närma sig och jag tycker fortfarande att det känns overkligt. Som en person som gjort operationen sa till mig "Allt kommer att gå bra bara huvudet är med". Men ibland känns det som att jag leker kurragömma med mitt huvud. Många tankar och känslor bubblar runt i kroppen.

Såhär inför operationen ska man äta flytande för att fetta av levern då den är ivägen vid operation och för att vänja kroppen vid mindre intag. Jag började med flytande den 2 januari. Jag har beställt ett helt berg med Modifast produkter i form av shakes, soppor och puddingar. Intaget ska vara 800-1000 kcal om dagen (normalt intag är 2000 kcal för kvinnor). Jag har haft svårt för att få i mig tillräckligt. Det har blivit högst 600 kcal om dagen. Det beror väl troligtvis på nedstämdhet, ork och vilja. Synd bara att jag inte tänkt längre. En vän berättade och fick mig att tänka om att om man kommer till operationen med dåliga värden så blir det inställt, så ät!

Jag skulle gå under om det hände mig!

På vågen går det bra. Från startvikten den 2 januari ska man helst gå ner 10% till operationsdagen. Jag har hitills gått ner 8 kg och mer kommer det förhoppningsvis att bli.

Den 9 december kallades jag till Mora lasarett. Där fanns det även sju andra personer som ska genomgå operationen. Först fick man registrera sig med invägning, längd och blodtryck. Sedan delades gruppen i hälften. Ena gruppen fick lyssna på dietisten medan andra gruppen träffade kirurgen. Sedan byttes vi av. Sist av allt gjordes det en individuell narkosbedömning.
Det var mycket väntan mellan de olika momenten.
Jag pratade med en tjej där som trodde att vi skulle börja med flytande i januari och att operationen sker i början på februari. Med flytande börjar man 4 veckor innan. Men de säger till när man ska börja.
Jag började med mitt första besök på VC i Rättvik i januari så man kan säga att det har tagit ca 1 år att få operationen gjord. Men man har fått legat i en hel del själv. Jag är nervös men det kommer säkert att gå bra.

Torsdag den 10/9 var jag välkommen till sömnlabbet i Avesta för en sömnutredning. Jag blev uppkopplad med en massa krims krams och fick sova i ett litet rum. Klockan 06.00 blev jag väckt och fick frukost. Efteråt gick vi igenom hur min natt hade varit. När jag sover på sida så såg allt bra ut. Men när jag sover på rygg hade jag 56 aktiviteter för mig i timmen. Det är som om någon skulle väcka mig en gång i minuten. Jag får då inte den djupa sömnen som behövs. Men samtidigt så tycker jag det är konstigt att man kan bedöma ens sömn på en natt. Klart det är ovant när man sover borta och med en massa sladdar.
Jag fick med mig en snarkmaskin hem och ska använda den minst 5 timmar varje natt. Detta för att underlätta operationen också.

Det har gått över 4 månader och det skulle ju ta minst 8 månader för att få komma till sömnlabbet i Avesta. Jag gjorde ett ryck i morse och kontaktade dem. Det var 10 minuter kvar på deras telefontid. Första ringningen var det upptaget. Jag försökte igen och fick prata med en kvinna. Jag frågade hur det går för min kallelse. Då hade de fått ett återbud på torsdag den 10/9 som jag blev erbjuden. Jag tackade självklart ja. Jag slapp vänta 4 månader till! Nu kommer operationen närmre. Jippie!

Jag kontaktade sömnlabbet i Avesta för att höra hur det går med kallelsen. Jag har väntat i 2 månader nu och i remissbekräftelsen stod det att det kommer ta som längst 3 månader innan jag får en tid. Men hon jag pratade med i telefonen sa att "nej nej, du kommer säkert få vänta upp till 8 månader". Suck! Jag förstår inte att sömnlabbet kan vara så viktigt innan operationen. Det är ju den som kommer dra ut på tiden. Jag har bara den kontrollen kvar innan jag får träffa en kirurg.
Tålamod!

Har varit fastande sedan 22.00 i går kväll. Gick upp i morse och kissade i en steril glasburk. Klockan 09.15 hade jag tid på VC för att ta prover. Skönvikt vill ha 10 st rör med blod. Det kändes ingenting med nålen. Det kändes bara konstigt att kolla på de blodfyllda rören som vaggade fram och tillbaka och tänka på att det är mitt blod som får sig en åktur.
Nu är ännu ett moment avklarat! Nu väntar jag bara på kallelse till sömnlabbet i Avesta.
Fruuuukooost!!!!!!